Min vän Harri var den som rekommenderade Arthur Janovs bok om primalterapi, då han själv ansåg att det var den viktigaste bok som han någonsin hade läst. Jag litade mycket på hans omdöme och läste därför boken omedelbart.
Harri och jag hade lärt känna varandra som pingisspelare i Vendelsö BTK där vi tränade en gång i veckan under flera år. Vi hade även samma musiksmak och tipsade ofta varandra om bra ny musik som vi hade upptäckt. Men det bästa var att han även delade mitt andliga intresse och var nästan lika beläst som jag. Till skillnad mot mig hade han som de flesta av mina vänner även experimenterat med droger, vilket gjorde att han hade ytterligare en del andliga erfarenheter.
Vid denna tid gick jag tredje året på Tekniska Högskolan och jobbade samtidigt natt på en sambandscentral som radiooperatör. Detta var före mobiltelefonernas tid, så alla väktare, låssmeder, glasmästare och annan jourpersonal anropade mig via komradio från sina bilar och meddelade hur de kunde nås om de tillfälligt gick ur bilen. Själv tog jag emot alla joursamtal, tog alla kontaktuppgifter, och vidarebefordrade uppgifterna via komradion till den aktuella jourhavande personen.
Jag jobbade från midnatt till kl sex på morgonen alla vardagar. Ibland var det många anrop och mycket att göra, men för det mesta kunde jag sitta och läsa böcker nästan hela tiden. Så jag läste den rekommenderade primalboken där, och blev precis som Harri så starkt känslomässigt berörd att jag bestämde mig direkt för att ägna så lång tid det behövdes för egen terapi.
Det tog sedan ungefär ett år av primalterapi tills jag kunde konstatera att jag inte hade mer smärta inom mig som behövde medvetandegöras, känslomässigt upplevas och befrias. Det var nästan lite snopet när det efter något år kunde gå en hel dag utan att jag kom i kontakt med nån gammal smärta.
pappa
harri och jag badminton squash veg natt
harris hälsohem
marie
mullingstorp
studier utan lärare perfekt